2018
Det första fältarbetet tog form runt delade måltider och långa samtal om hur lokala kulturminnen riskerade att försvinna innan någon hunnit skriva ner dem.
Jag kom hit med en anteckningsbok, en kamera och en stilla misstanke om att det viktigaste ofta stannar kvar i utkanten av bilden. I arbetet med Ideella Foreningen Kulturforeningen Kott har jag lärt mig att lyssna efter det som sägs mellan möten, i kök, på gårdar och längs vägarna mellan små platser, och att varje besök lämnar efter sig ett spår av ansvar, tillit och gemensamt minne.
Det första fältarbetet tog form runt delade måltider och långa samtal om hur lokala kulturminnen riskerade att försvinna innan någon hunnit skriva ner dem.
Under ett stillsammare år flyttade vi mycket av lyssnandet utomhus, till tillfälliga stationer där ljud, fotografi och handskrivna berättelser kunde samlas utan brådska.
Ett rullande program mellan mindre orter gjorde arkivet mer öppet, med nya samarbeten mellan unga dokumentatörer, lokala värdar och dem som burit minnena längst.
Nu bygger vi vidare med ett mer sammanhållet offentligt program, där varje visning och varje samtal återför materialet till de platser och personer som format det.
"Vi trodde att ingen skulle fråga efter de här minnena, men nu finns de kvar i flera händer."
"När kameran stängdes av fortsatte samtalet, och det var då platsen öppnade sig."
"Det här arbetet är inte att samla material, det är att återvända med respekt."
"Barnen visade oss stigen först, sedan kom de vuxna med historierna."
Invite the collective to a school, local hall, archive room, or neighborhood gathering where stories can be recorded and returned to the people who share them.
Fund transport, print materials, and translation support so the team can keep visiting communities that are rarely included in larger cultural programs.